Cooper, James Fenimore: 
omslag, illustrationer, innehållsresuméer.

BÖCKERNA OM SKINNSTRUMPA

Hjortdödaren
Den siste Mohikanen
Stigfinnaren
Nybyggarna
Prärien

ÖVRIGA AV COOPERS INDIANBÖCKER

Bijägaren
Blockhuset
Gränsboerne eller Wish-ton Wishs klagan 

Satanstoe och Landtmätaren (Wiki)

Skinnstrumpa serien - Leatherstocking Tales

Cooper, James Fenimores Berättelser om Skinnstrumpa

Leatherstocking Tales eller serien om Skinnstrumpa består av 5 romaner skrivna av James Fenimore Cooper och handlar om livet vid den tidiga amerikanska odlingsgränsen.  Seriens titel härleds från smeknamnet på hjälten, Natty Bumppo, så kallad på grund av hans långa leggings av hjortskinn.
  Romanerna i tillkomstordning är: Nybyggarna (The Pioneers. - 1823),  Den siste Mohikanen (The Last of the Mohicans. -1826), Stigfinnaren (The Pathfinder - 1840) och Hjortdödaren (Deersalyer -  1841). Ordningen när det gäller handlingen, när de utspelas,  är Hjortdödaren, Den siste Mohikanen, Stigfinnaren, Nybyggarna och Prärien.  Hjälten är känd under följande namn: "Bumppo" eller Hjortdödaren (Deerslayer) i Hjortdödaren; Falköga eller ibland Hököga (Hawkeye) i Den siste Mohikanen;  Stigfinnaren (Pathfinder)" i Stigfinnaren; Natty Bumppo eller Skinnstrumpa (Leatherstocking)  i Nybyggarna och "trappern" i Pärien. Hans karaktär förblir slående konsekvent genom hela serien, som behandlar hans liv och äventyr från ungdom till ålderdom och död. Han är den fulländade skogsmannen, som ogillar bosättningarnas krav och destruktivitet, han förstår och älskar skogen, och hans moraliska egenskaper är lika stora som hans medkänsla. Generös både mot vänner och fiender, han besitter en enkel ståndaktighet och kallblodighet och en aldrig sviktande fyndighet.

Cooper, James Fenimore
Hjortdödaren

Vid sjön Otsego, under kriget mot Fransmännen och indianerna (Sjuårskriget)  krigen, lever pälsjägaren Thomas Hutter, med sina döttrar Judith och Hetty på ett befäst hus på en flotte i sjön. Gränsmännen, jätten Hurry Harry, och Natty Bumppo, känd som Hjortdödaren (Deerslayer) bland Delawareindianerna, hjälper Hutter att motstå en irokesisk attack och återvända till sin timmerfästning. Där får Deerslayer sällskap av sin vän, Mohikanhövdingen Chingachgoook, och de försöker lösa ut Hutter och Hurry Harry, som har tillfångatagits. Svagsinta Hetty smiter iväg till Irokeslägret, där hon förblir oskadd på grund av indianernas vördnad för  dementa.  Innan hon återvänder ser hon sin far och Harry samt Chingachgooks älskade Hist, också en fånge. Trappern och Harry släpps, men Deerslayer, som hjälper sin vän att rädda Hist, fångas, och Hutter dödas senare. Judith, som upptäcker att hon och Hetty inte är Hutters barn utan faktiskt är av ädel börd, berättar för Deerslayer, när han släpps villkorligt fri, att hon älskar honom. Hon försöker förhindra att han återvänder till Irokeserna, men han håller sitt ord, återvänder och är på väg att torteras. Judith dyker upp och försenar bödlarna tills Chingachgook anländer med en trupp brittiska soldater. Hetty dödas och Judith försvinner. Även om Hjortdödaren senare får reda på att Judith gift sig med en av de  brittiska officerarna, glömmer han aldrig den romantiska affären. 

Cooper, James Fenimore
Den siste Mohikanen

Medan fransmännen och indianerna belägrar Fort William Henry vid Lake George (1757) är Cora och Alice Munro, döttrar till den engelske befälhavaren, på väg att ansluta sig till sin far, åtföljda av major Duncan Heyward, Alices fästman, sångläraren David gamut, och den främmande indianen Magua, som i hemlighet tjänar fransmännen. Maguas planer på att förråda sällskapet till Irokeserna omintetgörs av spejaren Hawkeye (Natty Bumppo) och hans följeslagare, den gamle hövdingen Chingachgook och hans son Uncas, endast överlevande från den mohikanska aristokratin. Magua flyr och får hjälp från irokeserna och återvänder för att fånga flickorna. Han lovar dem säkerhet om Cora vill bli hans squaw, men hon vägrar. Hawkeye kommer för att rädda dem. När de når fortet stannar de kvar tills Munro överlämnar sig till Montcalm, som ger dem en säker kapitulation. När de lämnar fortet blir de angripna av indianer och systrarna fångas. Hawkeye förföljer dem och hittar Cora fängslad i ett delawareindianskt läger  och Alice i ett huron-läger. Uncas fångas av Huronerna, och Heyward går in i lägret i förklädnad, räddar Alice och flyr tillsammans med Uncas till delawarernas läger, där de mottas hjärtligt. Gamle hövdingen Tamenund, som blir klar över Uncas identitet, hyllar honom som sin avsedda efterträdare Magua gör anspråk på Coras som sin rättmätiga egendom, och Uncas kan inte förhindra det, men tillsammans med engelsmännen leder han sin stam mot Huronerna. När Magua försöker ge sig iväg följer Uncas efter och försöker rädda Cora. Uncas och Cora dödas, och Hawkeye skjuter Magua, som faller från ett stup till sin död. De andra återvänder till civilisationen, förutom Hawkeye som fortsätter sitt liv som jägare i skogarna.

Cooper : Stigfinnaren. 

Pathfinder or the Inland Sea. - 1840. Den trejde i ordningen av Leatherstocking tales. Wiki

År 1756 är Mabel Dunham på väg att ansluta sig till sin far (Sergeant Dunham)  vid det brittiska fortet vid Oswego, Lake Ontario, åtföljd av sin farbror, Charles Cap; Pilspets (Arrowhead), en Tuscarora-indian, hans fru, Junidagg (Dew-in-June); spejaren och vägvisaren Stigfinnaren (Pathfinder), här omkring 40 år gammal; den Mohikan hövdingen Chingachgook; och Jasper Western, en ung sjöman kallad Eau-douce av fransmännen. Pilspets och hans fru försvinner under skärmytslingar med irokeser, men de andra når Oswego. Sedan seglar Dunham, Cap, Pathfinder, Mabel och Lt Muir, som vill gifta sig med henne, på Jaspers båt Scut för att avlösa soldater på Thousand Islands. Jaspers lojalitet ifrågasätts och han återförs till Oswego. Medan Sergeant Dunham och hans män håller på att förstöra franska förrådsbåtar, varnas de andra av Junidagg för en irokesisk attack som ska ledas av Pilspets. Cap och Muir grips, Sergeant Dunham skadas svårt och Mabel, som försvarar blockhuset, lovar att gifta sig med Stigfinnaren om han skyddar hennes far. Efter att Jasper och Chingachgook besegrat irokeserna, arresteras Jasper av Muir som en förrädare. Emellertid visas det att Muir är den enda skyldige och han dödas av Pilspets. Major Dunham dör och hoppas att Mabel och Stigfinnaren ska gifta sig men Jasper har vunnit hennes kärlek.

James Fenimore Cooper :
Skinnstrumpa / Nybyggarna

Nybyggarna / Skinnstrumpa

Under årtiondet  efter Nordamerikanska revolutionskriget är domare Marmaduke Temple, en pensionerad kväkare och handelsman, den ledande markägaren i Otsego County vid  odlingsgränsen i staten New York, efter att ha förvärvat godset efter den lojalistiska fadern till sin vän Edward Effingham. Medan han jagar hjort skjuter han av misstag Oliver Edwards, ung medhjälpare till Natty Bumppo (Skinnstrumpa), som ju är en efaren gammal  gränsman. Domaren och hans dotter Elizabeth blir vän med den unge mannen, som blir deras beskyddare, även om han envisas med sitt mystiska umgänge med Bumppo och den gamle hövdingen Chingachgook (John Mohegan), som ryktas vara hans far. Elizabeth och hennes vän, Louisa Grant, rektorsdotter föraktar umgänget med det förmodade halvblodet. Efter att Bumppo har släppts fri från fängelse, som han hamnat i efter att han arresterats för att ha skjutit rådjur under otillåten säsong, besöker Elizabeth honom men i samband med det fångas hon av en skogsbrand. Hon räddas av Edwards, under det att Chingachgook dör efter han räddats av Bumppo. Elizabeth och Edwards erkänner nu sin kärlek, och hans identitet görs känd när ett eftersök upptäcker den demente gamle major Effingham Det avslöjas att Edwards är hans barnbarn, att Bumpo hade varit anställd i hans familj och att Chingachook hade adopterat dem in i sin stam. Det unga paret blir förlovade och erhåller hälften av domarens egendom.

James Fenimore Cooper: Prärien

Natty Bumppo, fastän nästan 90 år 1804, är fortfarande duglig gränsman och pälsjägare på prärierna i väster.  Han förlitar sig på sin trogna hund Hector och sitt gevär Killdeer.  Han möter ett vagntåg med utvandrare ledd av buttre Ishmael Bush och hans skurkaktiga svåger Abiram Whte. I vagntåget finns också naturforskaren Dr Obed Battins, en kvinna som är fången gömd i en täckt vagn; hennes skötare Ellen Wade; och bijägaren Paul Hover, som är kär i Ellen. Den gamle trappern avvärjer med näppe en indiansk räd mot vagntåget som han sedan leder mot en säker lägerplats. Han får sällskap av en ung soldat, Duncan Uncas Middleton, som han är överlycklig över att känna igen som en ättling till en gammal vän, Duncan Heyward  (känd från Den siste mohikanen). Middleton, på ett arméuppdrag, söker också sin trolovade, Dona Inez de Certavalllos, som har kidnappats för lösen. När han upptäcker att hon är Ishmaels fånge befriar han henne med hjälp av Bumppo. Med Paul och Ellen lämnar de emigrantkaravanen, bara för att tillfångatas av siouxindianer.  När de flyr utsätts de för svåra faror i form av en präriebrand och en buffelhjord i panik, men räddas genom Bumppos kunnande. Åter fångade av siouxerna, räddas de genom en framgångsrik Pawneeindiansk attack men under förvirringen som uppstår fångar Ishmael dem. Han anklagar Bumppo för mordet på en av sina män, men Abiram befinns istället vara skyldig.  Hans vänner finner tryggheten hos Middletons soldater och Bumppo ger äntligen efter för sina års svaghet och dör helt lugnt, omgiven av Pawnee och övriga vänner.

Bijägaren (Oak openings, or The Bee Hunter. - 1848)

I Michigan, vid början av kriget 1812,  får bijägaren Benjamin Boden ( kallad Ben Buzz, men av voyageurer och andra fransmän i trakten mest känd som  Le Bourdon (The drone, drönaren) , sällskap vid sitt "Castle Meal" (Chateau au Miel) av den berusade nybyggaren Gershom Waring, och indianerna Älgfot (Elksfoot) och Duvvinge (Pigeonswing). Han får veta att britterna har erövrat fortet vid Mackinaw, och att Duvvinge är en amerikansk armébudbärare, medan Älgfot är en brittisk spion. På väg med Waring till den sistnämndas hem, finner Boden liket av Älgfot, som har blivit skalperad av Duvvinge. Hemma hos Warings möter han nybyggarens fru och hans attraktiva syster Margery , och vinner tacksamhet genom att förstöra Warings förråd av sprit. Strax före ankomsten av ett gäng pro-brittiska Pottawattamies överger de stugan. Efter att ha räddat Duvvinge får de sällskap av Parson Amen och den amerikanske korpralen Flint, båda på väg till Mackinaw i sällskap med en avfällig indian Onoah eller Scalping Peter (Scalping Pete). På Bodens "Castle" blir de omringade av Pottawatamies, som Peter låtsas förhandla med samtidigt som han planerar massakern på de vita. Han är dock vänlig mot Boden och uppmanar honom att gifta sig med Margery, så att de två kan fly. Efter de verkligen blivit gifta  dödas Amen och Fint, men med hjälp av Duvvinge och den ångerfulla Peter, flyr de andra vita.

början

James Fenimore Cooper
Blockhuset

(Wyandotte) (Eng orig  Archive org)

Handlingen i den här romanen utspelar sig i centrala New York nära Unadilla Creek, en biflod till Susquehannaflodens utlopp. Där, i det dåvarande (1765) gränslandet, har den brittiske kaptenen Hugh Willoughby just skaffat en inmutning på  7 000 tunnland. Hans första steg mot att göra marken odlingsbar är att dränera en 400 hektar stor bäverdamm och etablera en gård på den rika alluvialjorden där.  I mitten av dammen hade det funnits en stenig ö som reste sig 40 fot över vattnet, och på den bygger kaptenen först några hyddor - därav "Hutted Knoll" - och senare ett stort hus. (Både byggnaden och dess plats är kända som Hutted Knoll and Beaver Manor.) Hit flyttar han alltså med hustrun Wilhelmina,  döttrarna Beulah och Maud (som är adopterad), sonen Robert tillsammans med ett antal arbetare och slavar. Bland arbetarna finns den själviske Joel Strides, Michael O'Hearn en komisk irländare samt Saucy Nick, en utstött Tuscarora-irokes, som var den som visat Hugh Willoughby på området. Här finns också pastor Jedediah Woods, tidigare kaplan i den pensionerade kaptenens infanterikompani.
 10 år senare har kaptenens jordinnehav förvandlats til dett produktivt gods. En dag kommer Saucy Nick, som man inte sett på ett par år och meddelar att sonen Robert, som är major i armén, kommer hem. Han berättar också att sir Harry Willoughby, en kusin till Hugh är död och hans friherrskap nu övergår på kapten Hugh. 
  Efter några glas sprit berättar Saucy Nick för Michael O'Hearn hur han under åren som gått tagit tre skalper. Han avslöjar också sitt dolda hat mot kaptenen som tidigare i militär tjänst piskat indianen för brott mot armédisciplinen.  Mest viktigt är emellertid information om att Amerikanska frihetskriget tagit sin början.
 Kapten Willoughby, chockad över den olycksbådande nyhet, börjar genast befästa Knoll med pallissader och skyttegravar mot eventuella indianska fientligheter som kan utbryta i kölvattnet av det påbörjade kriget. Själv avser han att inta en neutral position i konflikten mellan lojalister och revolutionära. 
  Något annat som verkar bekymmersamt är att en viss spänning uppstått mellan Bob (Robert) och hans syster Maud (förvisso adopterad). Efterhand förstår Bob att Maud är förtjust i honom och han i henne. Det är först när han lämnar Hutted Knoll som Bob blir säker på sakernas tillstånd. Maud had också uppvaktats av en annan plantageägare i grannskapet, Evert Beekman. Eftersom kriget kommer allt närmare bestämmer familjerna att de skall gifta sig omgående.

patentägare några mil bort, och när kriget bryter ut är båda familjerna överens om att deras äktenskap ska ske på en gång. De vigs i kyrkan på Willoughby-gården, gudstjänsten utförs av pastorn Mr. Woods. [10] De nygifta fortsätter sin smekmånad tills Nick återvänder från sin resa (där han hade guidat Bob tillbaka till sitt regemente) med nyheter om det dödliga slaget vid Bunker Hill. Sedan tvingar Evert, en överste i den kontinentala armén, sig själv att lämna sin brud och skynda till det amerikanska högkvarteret. I november följer familjen sin vanliga praxis att flytta till staden under den kallaste delen av vintern. Istället för att åka till New York City i år väljer de Albany som en plats som är mindre sannolikt att störas av kriget. Överste Beekman besöker dem där i flera veckor för att vara med sin älskade Beulah. Maud uppvaktas av flera berättigade unga män i Albany-samhället, men hon intresserar sig inte för någon av dem, mycket till sina föräldrars oro. I april 1776 återvänder familjen till Hutted Knoll, där livet fortsätter i stort sett likadant, utan att först antyda att nationen är förkyld i inbördeskrig. [11] Under en tid är det enda hotet mot lugnet vid bosättningen tillsyningsmannens, Joel Strides, intrig. Han och en handfull andra jänkare hoppas kunna dra nytta av kriget genom att utnyttja deras arbetsgivare, Willoughbys. Joel har tidigare försökt förråda Bob till patriotstyrkor längs Mohawkfloden. Nu strävar han efter att representera Willoughbys som starkt Tory, hans syfte är att få deras ägodelar konfiskerade så att de sedan kan förvärvas av honom själv och hans vänner. Under Strides coachning bildas en säkerhetskommitté bland anställda och hyresgäster, förmodligen i syfte att skydda sig själv men i själva verket bara för att främja deras egna intressen.

När faran äntligen drabbar Hutted Knoll, tillhandahålls skydd av kapten Willoughby och ett litet antal trogna hållare, inte av säkerhetskommittén. Medan Maud går i skogen, i slutet av september 1776, hör hon ett larmrop och observerar sedan en rusning av nybyggare till stockaden. Några minuter senare upptäcker hon orsaken till larmet: närmar sig sjuttio till åttio indianer. Även om hennes första impuls är att springa hem, inser Maud snabbt att hennes säkraste utväg är tyst orörlighet. Hon blir dock snart upptäckt, inte av indianer utan av major Bob, hemma på permission igen och denna gång förklädd i en jägares dräkt. [12] De två pratar tyst tills Michael O'Hearn och Joel Strides skickas för att lokalisera och rädda Maud. Utan att lita på Yankee-tillsyningsmannen skickar Bob Maud för att träffa de två männen men förblir gömd i skogen tills kvällen faller. [13] När han slutligen återförenas med familjen, berättar Bob om självständighetsförklaringen och om George Washingtons mästerliga evakuering av New York City. Hans främsta syfte med att återvända vid denna tidpunkt är att ge sin far en kommission från general Howe som återaktiverar honom i den brittiska armén, men Bob upplever att kapten Willoughby blir mer och mer sympatisk för rebellernas sak. 

[14-16] Indianerna som slog läger utanför stockaden är inte omedelbart fientliga, även om flera är i krigsmålning. En framträder med en vit flagga av vapenvila och för en kort samtal med kaptenen. Han hävdar att hans folk är på ett fredligt uppdrag och reser till Hudsonfloden för att själva upptäcka varför de amerikanska engelsmännen slåss mot de brittiska engelsmännen. Kaptenen, som inte luras av denna historia, anser att det är klokt att låtsas acceptera den, och i en uppvisning av god vilja förser han indianerna med ransoner av kött och måltid. När kaptenen och Bob kort därefter spanar in den belägrande styrkans läger, blir de övertygade om att den till stor del består av vita män utklädda till indianer. (Det upptäcks senare att tjugosju i sällskapet är riktiga indianer, mestadels Mohawks och Oneidas, resten är vita som maskerar sig som vildar.) Efter ett utbyte av musköteld (en enda salva från varje sida) blir det en paus i fientligheterna. Medveten om att något är ovanligt med den här konfrontationen, bestämmer sig kapten Willoughby för att skicka en delegation för att fastställa det verkliga syftet med inkräktarna. Han utser Joel Strides att åta sig detta uppdrag. [17] Den listige tillsyningsmannen, som vid det här laget har trängt in i Bobs förklädnad, går med på att ta denna kontakt med fienden om den nyanlända främlingen kommer att följa med honom. en gång för det fientliga lägret. [18] När de försvinner och inte återvänder på flera timmar, tar pastorn Mr. Woods, i tillit till vildarnas ansedda respekt för religiösa ledare, på sig sin vita surplice, fortsätter till det fientliga lägret och försöker fastställa vad som har blivit av de två förhandlarna. Woods själv lyckas dock inte återvända. Långt senare kommer Joel Strides tillbaka till Hutted Knoll ensam och rapporterar att de är omgivna av ett häftigt gäng patriotpartisaner som har fångat både den brittiske majoren Willoughby och den anglikanska prästen Woods som gisslan. [19-23] Den enda våldsamma personen som är synlig är dock Nick, som nu dyker upp på Knoll förvandlad från den tiggande, alkoholiserade hängaren till Wyandotté, den stolta Tuscarora-hövdingen han hade varit i ungdomen. Han vägrar indignerat den dollar som erbjudits honom och varnar kapten Willoughby för att inte mer tala om de piskningar som tillfogats hans alter ego Nick. Kaptenen bestämmer sig för att kvarhålla Wyandotté och placerar honom i ett sovrum som bevakas av Michael O’Hearn. Oanpassad till militär disciplin släpper Mike sin fånge och reser med honom för att prata med den fängslade majoren Willoughby. När han återvänder till Knoll kommer Mike med nyheter om den yngre Willoughbys välmående. Han bär också en snusdosa i silver som han levererar i hemlighet till Maud. Den innehåller ett hårlock, och flickan läser korrekt dess symboliska budskap: Robert älskar henne.

Läsaren, upplyst av den allvetande berättaren, får veta som ett faktum vad kapten Willoughby bara kan misstänka är fallet: att Joel Strides är en kollaboratör till fienden som han har gett majoren till. Detta blir mer uppenbart för dem i den befästa herrgården den natten när sergeant Joyce upptäcker att Joel Strides och alla utom en av hans andra jänkare har deserterat, övergett sina stugor, tagit med sig sina familjer och burit med sig alla sina skjutvapen. Den försvarande styrkan är nu reducerad till fem män som kan utföra vakttjänst: kapten Willoughby, hans gamle kamrat, sergeant Joyce, en skotsk murare vid namn Jamie Alien, den pråliga men godhjärtade Michael O'Hearn och den trogna men rädda slaven Plinius den yngre. Dessa fem tittar under hela den spända natten, men den förväntade attacken före gryningen, ett regelbundet inslag i indisk krigföring, inträffar inte. När dagsljuset återvänder blir de trötta försvararna förvånade över att upptäcka att alla desertörerna har återvänt och arbetar med sina vanliga sysselsättningar (plogar, trädgårdsarbete, huggning av ved) som om ingenting hade hänt. [24] Förbryllad över sina anställdas konstiga beteende, bestämmer sig kapten Willoughby för att lämna Knoll i hemlighet med sina fyra lojala anhängare och försöka befria sin son. På vägen får han reda på av Wyandotté, som avlyssnar dem, att fången hålls inspärrad i en stock som är magert till smör, fäst vid Daniel, Yankee-mjölnarens timmerstuga. The Tuscarora guidar dem förbi de riktiga och låtsas indianer som slöar omkring i sitt läger på löjligt sätt. Kaptenen lämnar sina fyra män på vakt bara några meter från rampen och fortsätter försiktigt med Wyandotté genom ett tätt snår mot det provisoriska fängelset. [25] Nick kommer snart tillbaka, men inte kaptenen. Efter att ha väntat plikttroget i en hel timme, bestämmer sig sergeant Joyce för att lämna sin station för att undersöka saken. Han fruktar att spänningen kan ha fått hans befäl att drabbas av en "anfall" [stroke]. Han finner kaptenen lutad mot den smöriga döda, dödad inte av ett anfall utan av ett knivsår i hans hjärta. Förbluffade av detta slag bär sergeanten och hans män kroppen tillbaka till kanten av Willoughby-godset, men där kan ingen ta modet att informera kvinnorna om katastrofen. [26] Wyandotté anmäler sig frivilligt för att utföra denna smärtsamma plikt, men när han beger sig mot Hutted Knoll saktar han ner farten från trav till skritt till stillastående. Läsaren kommer nu att bättre förstå komplexiteten hos denna indiska karaktär. Inte bara är hans personlighet delad mellan den lågmälda, undergivna Nick och den stolta, mästerlige Wyandotté, utan den är ytterligare uppdelad av ambivalensen i känslor gentemot familjen Willoughby. Mot kaptenen har han burit förbittring i trettio år, sedan hans första prygel av den officeren. Efter att ha bjudit på sin tid har han äntligen tagit hämnd genom att döda kaptenen; grymhet och vild tillfredsställelse markerar hans drag när han torkar blodpropparna från sin kniv. Mot Wilhelmina Willoughby har han bara känt tillgivenhet ända sedan kvinnan botade honom från en elak sjukdom, och när han förbereder sig för att berätta för änkan och hennes döttrar de dåliga nyheterna, mjuknar hans ansikte till vänlighet och ett spår av sorg. Det är Maud som beordrar att den bommade dörren öppnas till Tuscarora när han dyker upp vid Knölen, och det är Maud som han upplyser om kaptenens död. Förtjust i Maud, han presenterar sina bittra nyheter genom att insistera på att kaptenen inte var hennes far; indianen hade varit närvarande när hennes riktiga far, major Meredith, hade blivit skjuten i det franska och indiska kriget. [27] Sedan, för att motverka chocken av döden av en hon älskar, erbjuder han sig att rädda en annan som hon älskar, Robert, från eventuell död, om hon vill följa med honom till majorens fängelseplats. Wyandotté vet att Maud litar på honom och vet också att hon i sin tur kan övertala Robert att lita på honom i detta känsliga uppdrag; han vet också intuitivt vad ingen annan har känt igen: att Maud och Bob älskar varandra. Befriad från det smöriga, förföljs majoren nästan omedelbart av en ylande hord av riktiga och låtsades indianer. När han och Maud, guidad av Wyandotté, tar sig tillbaka till Knölen, uppstår ett sista men bara tillfälligt misslyckande i kommunikationen mellan dem. Även om deras ömsesidiga kärlek nu är öppen, återspeglar Mauds ansikte inte glädje utan ångest. Förakten löses när Maud bryter ihop och avslöjar den tragiska nyheten om kaptenens död. Efter att Bob återhämtat sig från den första effekten av denna förlust, skjuter de tre på hem och går in på den palissaderade gården precis när deras förföljare kommer inom muskötavstånd och börjar skjuta. [28] Den blandade röda och vita styrkan är förbittrad över Bobs flykt och inleder nu sin efterlängtade attack mot Knoll. Med totalt endast tretton supportrar, räknar några av de kvinnliga slavarna, gör Bob försvaret av huset mot den första attacken. Under det tillfälliga lugnet som följer rusar han in för att visa respekt för sin döde far och för att trösta sin mor. Större till och med hans sorg över sin far är den som han upplever när hans blick vänder sig mot sin mamma. Hennes förstånd har gått sönder och hon är uppenbarligen galen. Beulah är upprörd, Maud är djupt i bön och Nick försöker trösta den osammanhängande änkan. [29] Det djupa patoset i denna scen krossas plötsligt av pandemonium när skrikande vildar strömmar in i huset. Strides och hans medbrottslingar har lyft huvudporten från dess gångjärn, vilket ger Mohawks och Oneidas enkel tillgång till byggnaden. Wyandotté beter sig heroiskt när han kämpar för att skydda Mauds liv och hårbotten på Mrs Willoughby, död av en uppenbar hjärtattack, och Beulah, dödad av en herrelös kula. Trots sin trofasta ställning riskerar de övertalliga försvararna att bli fullständigt utplånade tills överste Beekman kommer i rätt tid med ett sällskap av femtio Continental stamgäster. När han hörde talas om den obehöriga förflyttningen av några självutnämnda gerillasoldater mot Knoll, hade han börjat bli lättad när han hade träffat pastorn Mr. Woods, som klargjorde för honom hur brådskande situationen var. Genom tvångsmarscher har hans kår knappt kommit i tid för att rädda garnisonen från slakt. Som det är är det bara Beulah, Jamie Alien och Bess (negrokvinnan som brukar kallas Great Smash) som dör av fiendens aktion. När Beekmans trupper snabbt återställer ordningen, flyr de flesta indianer och gerillasoldater. Ett dussin kan inte välja annat än att stanna kvar, fyra av dem döda och resten allvarligt sårade; bland de döda finns Strides vän Daniel. [30] Efter kapten Hughs, Wilhelminas och Beulahs begravningar stängs Hutted Knoll. Robert och Maud är gifta och flyttar till New York City efter att Beekman har ordnat utbyte av majoren mot en kontinental fånge som hålls av britterna. Unge Willoughby köper nu en överstelöjtnant och övertar den friherretjänst som han har blivit arvinge till. Med denna rang och titel kan han begära och säkra plikt utanför sitt hemland under krigets varaktighet. Han och Maud bor permanent i England. Nitton år senare, 1795, besöker generallöjtnant Sir Robert Willoughby och hans dam Amerika, deras huvudsakliga mål är en pilgrimsfärd till deras gamla hem i delstaten New York. De anländer till Hutted Knoll och går genom rummen i det öde huset och ägnar sig åt reminiscens av sina år tillbringade här på familjens hembygd. De går sedan till gravarna av sina nära och kära och hittar där Michael O’Hearn och Wyandotté (båda åldras markant) och pastorn Mr Woods. Efter att ha hedrat de döda och förnyat gamla vänskapsband, får Robert reda på av pastorn Mr. Woods att Nick, nu Christian, har erkänt att han mördat kapten Willoughby. Hövdingen lägger en tomahawk i händerna på generalen, böjer sitt huvud i uppgivenhet och uppmanar honom att hämnas för sin fars död. Även om han är ledsen över nyheten om Nicks förräderi, förlåter Robert honom hans brott mot människan och uppmanar honom att sluta fred med Gud. Överväldigad av känslor dör den gamle hövdingen av ”... en obotlig tillgivenhet i hjärtat” (s. 521). Romanen avslutas med Roberts utvärdering av Tuscaroras liv. Det fungerar som ett paradoxalt men passande epitafium för den titulära hjälten:

"När det gäller Wyandotté, levde han enligt sina vanor och intelligens, och dog lyckligtvis under samvetets övertygelse styrd av ljuset av gudomlig nåd. ... Han glömde aldrig en tjänst eller förlät en skada” (s. 522-523). Jamie Alien, Överste Evert Beekman, Evert Beekman, Bess, Blodget, Daniel, Desdemona, Farrel, Sergeant Joyce, Mari, General Meredith, Maud Meredith, Michael O'Hearn, Plinius den äldre, Plinius den yngre, Joel Strides, Lyddy Strides, Phoebe Strides, Beulah Willoughby, kapten Hugh Willoughby, major (senare generallöjtnant) Robert Willoughby, Wilhelmina Willoughby, pastor Mr. Jedediah Woods, Wyandotté.

Cooper, James Fenimore
Gränsboerne, eller Wish-ton-Wishs klagan

The story opens in 166

Berättelsen börjar 1666 och utspelar sig i Connecticut-bosättningen Wish-ton-Wish, hemmet för den gamle kolonisten Mark Heathcote och hans familj. Det finns ständiga hot om indiska attacker, men Heathcote får hjälp av råd och varningar från den mystiske främlingen, Submission (den anstiftande kungamördaren ) Goffe.  , och en fången indiansk pojke som är särskilt vän med Heathcotes svärdotter, Ruth. Pojken försvinner under en attack och tar med sig sin lilla dotter, som också heter Ruth. Huvuddelen av berättelsen handlar om kung Philips krig, tio år senare. Heathcote-bosättningen attackeras av indianer under Metacomet (kung Philip) och Conanchet (Canonchet), den senare är den tidigare pojken som är fången, nu vuxen och en hövding för Narragansetts. Hans fru Narra-mattah är den kidnappade Ruth och när Heathcotes fångas räddar hon och Conanchet dem från avrättning. Några dagar senare resulterar Conanchets ingripande till förmån för Submission och Heathcotes i hans tillfångatagande och avrättning i Phlips läger, efter påföljd av hans gamla fiender, Pequots och Mohegans, under deras chef, Uncas. Narra-mattah dör bredvid sin mans kropp, och hennes mor dör kort därefter, "Klagan of Wish-ton-Wish".
---

Angående Goffe (Submission) När kung Charles I av England ställdes inför rätta i januari 1649 utsågs Goffe till en av de 68 kommissarier som försökte och dömde Charles och han var en av de 59 undertecknarna av kungens dödsdom som blev känd som "regicides" (latin för kungmördare). Han flydde till New England och tycks ha spelat en roll i kolonial- och indianhistorien.

William Goffe

Angel of Hadley

Goffe and Whalley

James Fenimore Cooper
The Littlepage Manuscripts
Satanstoe, Landtmätaren (The Chainbearer) och The redskins

The Chainbearer; or The Littlepage Manuscripts (Trilogi inkluderande) Satanstoe, Chainbearer, The Redskins)
The Redskins är aldrig översatt till svenska. En vanlig missuppfattning (bl a KB) är också att Redwood / av Cooper är skriven av James Fenimore. Det är den inte. Den är skriven av  Catherine Sedgewick.

Fördrivningen av indianer av de ständigt expansionistiska amerikanerna blir upprepade gånger ett problem för Cooper under hela trilogin av romaner. Genom att göra det presenterar Cooper en mycket stark kritik av amerikaner och Amerika.

Satanstoe

Cornelius (Corny) Littlepage föds som en herre på landet från 1700-talet på familjegården Satanstoe, i Westchester county, New York,  som sköts av hans farfar kapten Hugh Littlepage och mr Worden, en engelsk präst. (Satanstoe har detta ställe hetat ifrån urminnes tid - och så heter det ännu, och skall som jag hoppas, fortfara att bära samma namn...så länge vattnet ej upphör att rinna eller gräset att växa). Tillsammans med sina vänner, Dirck Follock, ättling till en holländsk familj, och Jason Newcome, en listiga Yankee-lärare, besöker han New York City.  Corny blir kär i Dircks kusin, Anneke Mordaunt, en skönhet vars andra friare inkluderar Dirck och Major Bulstrode. Dircks och Cornys fäder skickar de unga männen med Jason och mr Worden till Albanyk för att utforska stora landområden där de planerar arrendera ut land. Familjen Mordaundt är där av samma skäl och alla blir vän med Guert Ten Eyck, en ung "bock" från staden, som älskar Annekes följeslagare, Mary Wallace. Bulstdrode är också involverad när trupperna förbereder sig för strider i Kriget mot Fransmän och Indianer. (Sjuårskriget).  Guert och Corny åker till Mooseridge, Littlepage-landet, där deras arbete avbryts av kriget. Susquesus, en Onondaga-spanare, visar dem vägen till trupperna vid Ticonderoga. Efter det brittiska nederlaget där åker de till Ravensnest, Mordaunt-godset där de utkämpar  en indiansk attack där Guert såras dödligt. På slutet gifter sig Anneke och Corny.

Landtmätaren
Mordaunt, son till Cornelius Littlepage och arvtagare till hans egendomar i New York, är utbildad i Princeton och är under revolutionskrigets sista år  fänrik. Han är  i sällskap med den bluffande holländska lantmätaren Andries Coejemans, kallad Chainbearer. Denne beger sig  till Ravensnest och Mooseridge, Littlepages gods belägna vid odlingsgränsen, för att arbeta som lantmätare. Där ansluter Mordaunt till honom och blir kär i hans systerdotter, Dus Malbone. Mordaunt och den indianska vägvisaren Susquesus tas till fånga medan de spionerar på Aaron Thousandacres, en butter husockupant som har plundrat virke vid Ravensnest. Susquesus flyr för att tillkalla Chainbearer,  till överläggningar med Thousandacres.  Thousandacer kräver att Dus ska gifta sig med hans son. Den motvillige Chainbearer vägrar, det uppstår ett bråk där han dödas. Thousandacres dödas av en posse medan de gör motstånd vid arrestering, och medlemmar av Littlepage-familjen anländer i tid för att få veta om Mordaunts och Dus trolovning. Ravensnest blir Mordaunts and Dus's nya hem, inte lång därifrån lever Susquesus, kamrat på äldre dar. 


Även om The Redskins inte är översatt kan ett handlingsreferat förtydliga.

The Redskins or Indian and Injin.
Mycket av marken i delstaten New York innehas av frånvarande hyresvärdar, på samma sätt som feodala gods, och under 1840-talet pågår ett folkligt antirentuppror, anti arrende uppror. Grupper av agitatorer, beväpnade och förklädda till "injins" skrämmer rika familjer och plundrar deras egendom. Hugh Littlepage och hans farbror Roger besöker deras egendom Ravensnest för att undersöka rödskinnens aktiviteter. Hugh förlovar sig med Mary Warren, dotter till den lokala rektorn, även om Seneca Newcome, en skrupelfri advokat, försöker ordna förlovning mellan Hugh och hans dotter Opportunity. Hugh och Roger har varit utklädda till tyska handlare, men de avslöjar sig för familjen efter att de blivit igenkända av den trogna gamle indianen Susquesus och afroamerikanske tjänaren Jaap. Ett gäng antiarrende personer anländer i "injin"-förklädnad och är visas ha avsevärt sämre skäl till indignation gentemot en grupp  indianer från västern som kommit för att konferera med Susquesus. Hugh, med hjälp av Mary och de riktiga indianerna, upptäcker och omintetgör planen för mordbrand Newcome och antiarrendefolket haft för avsikt att anlägga. Sheriffen skingra bråkmakarna, och när Ravensnest äntligen är säker igen, gifter sig Hugh och Mary.

Anti-rent kriget
Något om det som Cooper diskterar i Littlepage Manuscrips är rätten till land. Tidiga landinnehavare (mest holländare) stod mot arrendatorer och ingen förstod urinvånarnas rättigheter. Vad det anbelangar med antirenters och landägare kan kanske en del behöva förklaras.
  Anti-rent war,  var en konflikt mellan det agrara feodala systemet och industriell demokrati, som det visade sig  bland Van Rensselaer-jordägarna längs Hudsonfloden. Efter Stephen van Rensselaers död (1839) försökte hans arrendatorer friköpa  sina hyreskontrakt och därmed avsluta sin statarliknande tillvaro. När de vägrades organiserades Anti-Rent Assolciatons och den folkliga ilskan ledde till oordning i hela norra centrala staten New York. I den konstitutionella konventionen från 1846 lyckades Anti-Renters infoga en klausul som avskaffade feodala besittningsrätter och förbjöd arrende av jordbruksmark i mer än 12 år. Rörelsen var i kraft fram till 1854. Coopers Littlepage Manuscrips är en trilogi på ämnet Anti-Rent war.

Känd som Anti-Rent War, utkämpades denna konflikt under 1830- och 40-talen på flera platser upp och ner i dalen. Liksom den amerikanska revolutionen involverade den gerillataktik, inkorporerade indiansk symbolik och utbröt i våld, blodsutgjutelse och död. Det lilla men ståndaktiga bandet av rebeller tog faktiskt medvetet inspiration från den tidigare revolten, till den punkt där de själva utropade självständighet den 4 juli, denna gång 1839. As with most revolutions, this one was ostensibly about independence but was really about money. The rich had it and kept taking it from everyone else. This time, though, the rich were not the English. They were the Dutch.   Om vi ​​tar vår Way-Back Machine till mitten av 1600-talet, finner vi att den holländska monarkin gav stora mängder mark till en liten grupp av sina vänner och kamrater för att bosätta sig i "den nya världen". De kallades Patroons, och de hade genom århundradena namn som Van Rensselaer och Bronck. Dessa familjer och deras landområden förbands genom äktenskap med engelska notabiliteter, efter att holländarna gav vika, med namn som Van Cortlandt, Schuyler och Livingston. Och dessa få familjer ägde och drev hela Hudson Valley, som omfattade mer än 2 miljoner hektar mark från Albany till Delawares län och kontrollerade livet för cirka 300 000 människor. Snacka om generationsrikedom. I vad som i huvudsak var ett feodalt system av kapitalism hyrde de ut jordskiften till arrendatorer, som betalade sina skulder med grödor, boskap och andra varor. Feodalismen förklarades olaglig i New York 1782, men beskyddarna tog knappt märke till det. Det gjorde dock bönderna. Trots att de levde genom den amerikanska revolutionen, befann sig många bönder fortfarande vara skyldiga till dessa gamla aristokratier. Bonden betalade alla skatter, jordägarna betalade ingenting. Bonden hade ingen rätt att köpa marken, även om godsägarna i många fall inte hade lagfart på den mark som de hyrde ut. Bönder och deras familjer kunde vräkas för att de inte betalade hyran även om de hade tillräckligt med kapital för att täcka sina skulder. På 1830-talet började de undra varför de eller deras förfäder hade kämpat för självstyre 50 år tidigare, bara för att förbli under europeiska mästares ok. På sin 21:a födelsedag, 1785, tog Stephen Van Rensselaer III över som chef för den klanen och blev herre över herrgården Rensselaerwyck. På 1 200 kvadratkilometer var det en ganska stor herrgård, och han är fortfarande, än i dag, listad bland de 10 rikaste männen i amerikansk historia. När han dog, i januari 1839, tog hans söner, inklusive Stephen Van Rensselaer IV, över rodret. Fadern, känd som "den gode beskyddaren", var uppenbarligen en trevlig man som visste hur man handskas med sina hyresgäster och till och med lånade hyrorna sjunkit här och där, särskilt efter paniken 1837, en allvarlig lågkonjunktur. Sönerna var inte så bra och trevliga, och de krävde återbetalning av hyra. När bönderna bad om att få träffa Van Rensselaer IV om efterskänkning av skulderna, vägrade han. Låt dem äta våfflor. Enligt en historia från 1880 i Delaware County, "En som minns gamla tider berättar för oss att han aldrig på allvar gjorde uppror mot systemet som han levde under förrän dess skenbara orättvisa plötsligt bröt över honom efter att han hade kallat för att betala sin hyra till representanten för Hardenbergh gods, och fann honom bosatt nära New York i vad som för honom verkade vara extravagant prakt, på intäkterna från hans hyresgästers slit bland bergen i Delaware.”

Det var dags att Occupy Patroon Street. Den avsiktligt utvalda 4 juli 1839 träffades några av dessa arrendatorer i Bern, en av bergstäderna i Albany County, och utfärdade sin egen självständighetsförklaring. Den löd delvis: "Vi har räknat kostnaden för en sådan tävling, och vi finner inget så fruktansvärt som frivilligt slaveri ... Vi kommer att ta upp revolutionens boll där våra fäder stoppade den och rulla den till frihetens slutgiltiga fullbordan och massornas oberoende." Van Rensselaer IV svarade på samma sätt som kung George III gjorde ett halvt sekel tidigare: han ignorerade deras krav och kallade upp lagen. Lokala sheriffer försökte samla in. Bönderna vägrade att betala. Antihyreskriget pågick. Det skulle pågå i mer än ett decennium, och även om det mer korrekt kallas ett populistiskt uppror än ett krig, led och dog människor för sin sak. Denna tidiga fas är också känd som Heldeberg Wars, för bergen som har utsikt över Albany Hill städer, men upproret spred sig över Hudson Valley. En läkare från Rensselaer County vid namn Smith A. Boughton valdes att representera bönderna i den lagstiftande församlingen och inför rättsväsendet för att leta efter en diplomatisk lösning. När det misslyckades bestämde de sig för att vidta direkta åtgärder.

Inspirerade av Boston Tea Party, förklädde bönderna sig till falska infödda "Calico-indianer", med kostymer gjorda av sina fruars kalikoklänningar. De gömde sig bakom fårskinnsmasker och tog namn som Big Lion, Black Hawk, Red Wing och Thunderbolt. Boughton kallades Big Thunder. Ringningen av middagshorn av plåt skulle vara deras uppmaning till vapen, och "indianerna" skulle samlas för att mötas, störa fastighetsförsäljningar, motstå vräkningar, tjär- och fjädermotståndare och orsaka andra civila olydnadshandlingar. I januari 1845 träffades 150 delegater från 11 län i St. Paul's Lutheran Church i Bern för att uppmana till politisk handling. Det ledde till skapandet av ett eget politiskt parti, Antihyresgästpartiet, som höll makten i flera år.

1844 blev kriget dödligt, med två dödade i Rensselaer County-uppror. Den 7 augusti 1845 sköts och dödades en sheriff i Delaware County vid namn Osman Steele på en gårdsförsäljning i staden Anderna. New Yorks guvernör Silas Wright förklarade Delaware County i ett tillstånd av uppror. Ledarna anklagades för upplopp, konspiration och rån. Två dömdes till hängning men pendlades. En åtalad, Big Thunder Boughton, dömdes till livstids fängelse.  Det tog flera år för saker att lugnasig, men så småningom bröt det feodala systemet samman. 1845, trötta på krångel, gick många stora jordägare med på att sälja ut, inklusive Van Rensselaer IV, som avlastade sina rättigheter i Heldebergs. 1848 sålde hans bror, William, sina rättigheter i över 500 gårdar i "East Manor" i Rensselaer County. På 1850-talet såldes de återstående Van Rensselaer-arrendena. Statens lagstiftande församling, som fram till dess inte hade gjort något, var tvungen att agera. Antihyresgästpartiet hjälpte till att välja kandidater som var gynnsamma för deras positioner, och med nyvunnen politisk inflytande ändrade de lagarna. Några av dessa progressiva antihyresgäster flyttade till och med ut till Mellanvästern där de 1854 var avgörande för att organisera det nya republikanska partiet. Och när John Young, en anhängare av antihyresgästen, valdes till guvernör i New York 1847, benådade han flera fängslade antihyresgäster, inklusive Big Thunder Boughton.

Artikeln i Washington Post 
Jstor